.

Idag är som sagt första dagen på ön Ko Lanta, en hyfsat outvecklad ö skulle jag säga med tanke på att den bara varit bebodd i ca 100 år. Helt perfekt för oss alltså, inga dunkande basar eller glittrande discolampor som fångar vår uppmärksamhet och lockar oss att svepa ännu en bucket. Nej, nu är det rehabvecka på hög nivå! Min hals har äntligen repat sig, men nu blev det annis tur att bita i det sura äpplet. Just nu ligger hon inne på hotellrummet och vilar sig, men förhoppningsvis repar hon sig fortare än vad jag gjorde.

Skypade just med min kära pappa och fick höra att ni haft riktigt kalla dagar där hemma, kan inte låta bli att små le när jag själv inget hellre vill än att hälla en vattenflaska över mig själv för att dämpa hettan för några sekunder. Jag är verkligen på andra sidan jordklotet.

När man kommer till en plats då det känns som att livet stannar upp och lugnet lägger sig måste jag faktiskt erkänna att jag saknar er där hemma. Vi kan låtsas att jag fäller en liten tår för er, fast det egentligen bara var fläkten som blåste mig i ögat=)