.

Vad är det med sommaren som helt plötsligt gör det så mycket enklare att ta vara på varje dag? Söndagar som brukar vara min personliga "ångest dag", är inte längre en dag som för med sig stressen inför måndagen, utan snarare en dag då man kan stanna upp och en gång för alla ta det riktigt lugnt. Är det solljuset, lukterna eller den där känslan av att så många roliga händelser ligger framför oss?
Varför bor man inte i ett land där det alltid är sommar?

Idag för exakt ett år sedan satt jag på en buss hem från Umeå och lovade mig själv att aldrig mer åka buss bakis, hur det blev med den saken pratar vi inte om. Jag lovade även mig själv att komma tillbaka till brännbollsyran nästa år eftersom att det mest troligt skulle vara den sista yran man utan problem skulle kunna samla ihop kompisarna och bege sig mot denna spårade festkväll på umeå universitetsområde.
                     Idag sitter jag inte på en buss hem från umeå, jag sitter hemma på min veranda i det vackra vädret och solar. Måste erkänna att jag känner mig bakis, men idag är det inte ungdomens bakfylla som spökar. Nej, det är vuxenlivets bakfylla!

Jag taggat flera veckor i förväg till denna ökända brännbollsyra! Så i måndags landade det fruktade sms:et i min inkorg: "Hej, kan du jobba fredag mellan 22.00 - 03.00?". Det var nu dags att bestämma sig, vill jag växa upp eller stanna där jag är? Vill jag vara ansvarig eller oansvarig? Vill jag tänka på framtiden eller leva för stunden? 

Jag bestämde mig för att ta mig i kragen och besvarade sms:et med "ja".

Det känns såklart tråkigt att jag missade festen som på wikipedia tidigare beskrivits som det tillfälle då tv-apparater kastas ut genom fönstren i fysikgränd, soffor eldas upp i kemigränd och slagsmål uppstår i geografigränd. Personligen minns jag mina två tidigare år såhär:

- Yran år 2007
Jag, Jennifer och Emma tar bussen till umeå på lördag. Vi är två peppade 16-åringar och en peppad 17-åring som spända av förväntan anländer till umeå busstation. Vi hinner med en liten shoppingrunda innan vi lämnar våra väskor på min systers restaurang, gör oss i ordning och sedan tar bussen upp mot Ålidhem. Redan där börjar problemen. Vi har inte den blekaste aningen om var vi ska hoppa av, så vi chansar och hoppar av vid en stor gräsplätt. Det heter ju brännbollsyran, så självklart måste det ligga där det finns mycket gräs! Tänkte vi. Vi vandrade och vandrade men inga brännbollsspelare såg vi. Tillslut gav vi upp och jag ringde Chrille som kom och hämtade oss, han hade tack och lov bil. Vi hittade äntligen fram till fysikgränd där han släppte av oss och vi började festen, ensamma, folket dyker väl upp eller hur, klockan var ju trots allt bara 8. En timme gick, kanske två timmar. Inget folk kom. Då tog vi saken i egna händer och började leta! Vi hittade ett gäng alternativa typer som släpat ut soffan ur lägenheten och satt softade i den, jag gick fram och frågade "var är alla?". Då svarar dom "Alltså ni skulle vart här igår! JÄVLAR vilket ös det var! Idag drar alla på krogen". Vi hade med andra ord två val, fortsätta kvällen ensamma eller ansluta oss till dessa skumma typer. Vi bestämde oss för det senare alternativet och fortsatte festen med dom. En sak hade vi i alla fall haft rätt i, ju längre kvällen gick desto fler folk dök upp, dock inte vilket folk som helst, poliser! Och för er som aldrig varit på yran kan jag tala om för er att det skulle kunna jämföras med en labyrint, så när poliserna kom springande efter oss och vi splittrades fanns det inte en chans att hitta varandra igen. Polisen han självklart ifatt mig medan emma och jennifer kom undan. De hällde ut min dricka och ville ringa hem till mina föräldrar, men jag låg steget före dom denna gång och gav dom mitt eget nummer. Så när de ringde dök jag ner i väskan och tryckte av ljudet på min mobil. "Dina föräldrar svarar inte" sa polisen. "Nä, klart de inte gör de svarar aldrig" sa jag. De lät mig sedan gå, jag ringde Chrille, vi hittade igen emma och jennifer. Jennifer skickdes hem av polisen och chrille skjutsade hem mig och emma till min syster. Inte direkt en lyckad kväll, men väldigt väldigt minnesvärd! 
                                                                                  

                                                                                                  
-Yran 2008
Det här året skulle allt själklart gå mycket bättre. Jag var nu äldre, klokare och jag LÄR faktiskt från mina misstag OCH vi var där på rätt dag, fredag! Jag, Anna, Karin, Emma och Matilda tog bussen till Umeå, mötte annas bror vars studentlägenhet vi skulle få låna. Vi gjorde oss klara och begav oss ut bland gränderna, hittade en gräsplätt och satte igång med brännbollen. Under denna långa kväll lyckades dessa saker inträffa:

- En vattenballong kracshlandade 1cm från mitt huvud.
- Annas mobil ramlade ner för några trappor.
- Karins skinnjacka försvann, men det åtgärdade hon med ett par nya skor.
- Polisen hann ännu en gång ifatt mig och hällde ut min dricka.

- Vi drack gul dricka ur en bensindunke.
- Jag hamnade borta på Ersboda och fick ta en taxi tillbaka för 300kr.
- Anna hotade med att ringa min mamma.


    Annis som yrar på yran, inget liknar brännbollsyran!                                     

Idag är det min lediga dag och duktig som jag är pallrade jag mig iväg till gymmet med annis där vi körde hårt inför beach 09! Dock pratade vi bort oss och med tankarna borta på en strand i Thailand, en utekväll i Sidney eller i en betsey johnson affär i New York, så bleknade gymmet och blev inte riktigt lika intressant längre.

Problem nummer 1: pengarna, de två månaderna vill spendra i Thailand kommer vi inte jobba och behöver nog en budget på minst 10 000 kr/ månaden. Alltså Thailand = 20 000. Sedan har vi då Australien där vi måste jobba för att ha råd att leva, men vi bör nog fortfarande ha en reskassa vi kan klara oss på där minst en månad, första lönen kommer ju inte direkt in på kontot efter första dagen på jobbet eller hur. Så Australen = 10 000 till?. USA, har egentligen inte så stor koll på hur dyrt USA verkligen är, men jag antar att vi lär behöva minst 20 000kr i fickpengar även där.
Observera att inga flygresor är inräknade....

Problem nummer 2: Var är vi i november? Tänk om anna fått sitt efterlängtade vikariat på make up store? eller om jag fått en fast anställning någonstans som vore dum att tacka nej till? Hur mycket jag än försöker föreställa mig var jag befinner mig om ca 6 månader går det inte....framtiden har nog aldrig varit så svår att förutspå som nu.

Problem nummer 3: Hm, kommer inte på något.

Så, om det bara finns två problem som skulle kunna hindra oss från att fara tycker jag att vi skiter i dom anna och STICKER. Det är VÄRT pengarna, och jobba hemma kan vi göra sen. När senare i livet kommer man att befinna sig i en situation som denna? När någonsin kommer man vara så fri att göra vad man vill som nu? Vi SKA åka!

"Jag ska inte skaffa en blogg förrän jag är känd" Så brukade det i alla fall låta....
Tänkte i alla fall kicka igång den här bloggen med lite bilder från min och emmas Stockholmsresa som jag nog måste säga var den bästa trippen till huvudstaden någonsin!  Vi begav oss med flyget onsdagkväll och tog sedan arlanda expresståget till T-centralen där min mosters man mötte oss. Han var snäll nog att köpa tunnelbanekort åt oss som vi kunde åka på hela veckan, mycket uppskattat! Sedan begav vi oss till Södermalm där vi skulle bo.



Torsdagen började såklart med shopping, första och även den mest efterlängtade affären vi besökte var Top Shop och där genomförde jag mitt första köp. En klänning blev det. Tiden rann iväg och efter flera vändor upp och ner efter drottningatan var det dags att åka hem för middag på söder. 

Klänning Top Shop


Torsdagkväll närmade sig och vi ringde Jimmy för att höra ifall han var sugen på att följa och spana in någon av uteserveringarna på medborgarplatsen, han var på och kom över på några drinkar innan vi begav oss ut. 

                                          

Uteserveringen SNAPS på medborgarplatsen! Jimmy skriker och jag skäms!




Vi tog en sväng uppför Götgatan och hittade ännu en gång min kära affär Hellstone!


Dag två Fredag var vi såklart shoppingsugna igen och började på söder denna gång. Vädret var kasst och vi var trötta, men trots det lyckades jag hitta två tröjor på HM. Efter att under gårdagen letat mig igenom vartenda Din Sko på jakt efter mina drömskor hittade jag ett par nästan exakt likadana på Monki, jag sken upp och skyndade mig till kassan för att fråga efter min storlek. "Du är försent ute hjärtat, dom är slut i hela Sverige" var svaret jag fick.
Vi begav oss in mot centrum på jakt efter en uteservering med tak. Var dock svårare än vi trodde, så vi slutade på Waynes.


Vi åkte sedan tillbaka till söder för att äta middag och göra oss redo för kvällen. Såhär såg tröjorna jag fick med mig hem ut.




Sedan var det dags för utgång, vi tog tunnelbanan till Jimmy på Kungsholmen och förfestade där.






Vi drog på ett ställe som hette Viperroom på Kungsholmen


Sedan träffade vi Håkan och hans vän och drog vidare till Temple i Gamla stan












Lördag begav vi oss ut till Täby centrum på jakt efter mina skor, hade nämligen fått veta av ett butiksbiträde att det fanns ett par av dem kvar där. Så Jimmy var snäll nog att ta bilen och efter några felkörningar kom vi tillslut fram och jag fick mina älskade skor!





När vi var tillbaka i stan igen skjutsade Jimmy hem mig och emma till söder och vi gjorde oss klara för ännu en kväll ute i storstaden. Vi tog sedan ännu en gång tunnelbanan till Jimmy och efter ett tag anslöt sig även Ponte till oss! Vi spelade gitarr och sjöng, eller ja...snarare skrek.



Vi begav oss sedan till utecompagniet




Sedan blev det Laroy!




Och sist men verkligen inte minst White room!
















Hade helt sjukt roligt på White room och på söndagen kändes det riktigt tråkigt att åka hem, vi hann en sväng på stan innan planet gick och jag hittade som tur var ett par studentskor. Efter stan drog vi till söder, packade väskorna, tog pendeln ut till Märsta och åkte buss därifrån till Arlanda. På pendeln satt en tjej bakom mig som på 40min ungefär hann berätta hela sitt liv för halva tåget, och på bussen satt en man som låtsades prata i headset men egentligen bara hörde röster i sitt huvud. Inte den trevligaste färden ut till Arlanda, men gratis var det i alla fall.



Hoppas på en stockholmsresa snart igen, men snart är det studenten och nu ska vi se fram emot det=)
Detta var mitt första blogginlägg EVER, är rätt stolt faktiskt!