.

5 januari. Här sitter jag på D's book café, 19 år och en månad exakt idag. Phi Phi islands närmar sig sitt slut, vilket egentligen hela vår thailandsresa gör. Sorgligt men sant. På torsdag har vi en lååång resa att INTE se fram emot. Båt till Krabi, buss till Surathani och slutligen tåg till Bangkok. Jagf tror inte ens det är värt att informera er om hur många timmar det kommer att ta. Sedan väntar två dagars shopping och förhoppningsvis någon kväll att upptäcka Bangkoks nightlife.

Phi Phi Islands var alltså vårt sista stop i Thailand och ju längre tid jag spenderar här ju mer inser jag att vi omedvetet sparade det bästa stället till sist. Innan vi kom hit sa en australiensare till mig "you don't wanna be on phi phi islands that long, it's to small! You WILL get bored." Men det är just det som är charmen med ön, runt varje hörn väntar ett leende från en av alla de personer man hälsat på och lärt känna under de gågna dagarna. På dagarna hänger alla vid stekarpoolen, eftermiddagarna spenderas på D's book café, middagar på favoritställen som Unis eller Calamari resto och tillsist avslutas kvällarna på Carlitos bar. Under dessa få dagar har man faktiskt fått känslan av att ett nytt liv håller på att byggas upp, ett softarliv utan dess like. Jag älskar det, men i längden antar jag att det krävs lite lidande för att verkligen uppskatta det goda. Så trots att det känns ledsamt att lämna Phi Phi Islands, vet nog både jag och anna att det börjar bli dags.

11 januari stiger vi ombord på planet som ska föra oss till Australien. Då är det slut på den härliga arbetslösheten och dags för mig att gå tillbaka till att vara den workoholic jag en gång var. Förhoppningsvis! Vem vet hur lätt/svårt det är att få jobb i Sydney. Framtiden får utvisa. So long!